Tessans Hemsida

Att komma ut

Hur gör man den dagen man vill komma ut ur garderoben och hur berättar man för familj, vänner och jobb?

Om man nu överhuvudtaget ska komma ut och i så fall för vilka. Många av oss är ju ganska nöjda med att byta om hemma och kanske åka till någon transträff någon gång per år, då kanske det räcker med att komma ut för sin närmaste familj, eller i alla fall för sin partner.

Men om man nu tänkt sig att vara med lite mer i svängen och visa sig i olika sammanhang hur gör man då?

Ja nu är ju inte det den lättaste frågan att besvara, vi är ju alla lite olika och har man familj kan det vara lite knepigare än om man är singel, beroende på var man jobbar kan det också skilja mycket. Nej det är ingen lätt fråga att besvara och bara för att det gick bra för mig gör det inte mig till någon expert, men jag vill ändå berätta lite om mina erfarenheter.

Jag klev ju ut våren 2008 och hade som plan att gå i Pride paraden samma år, för att jag skulle kunna göra detta kände jag mig tvungen att avslöja mig på jobbet, jag ville ju inte att någon skulle se mig i paraden och starta en massa rykten som det lätt blir på en arbetsplatts. Självklart berättade jag för min flickvän också, hennes reaktion blev mera jaha och ”det törs du aldrig göra”. På jobbet var tjejerna mest intresserade av vilken klänning och vilka skor jag skulle ha på mig. Att jag skulle gå i paraden iklädd tjejkläder var tydligen lättare att svälja än om jag bara hade sagt att jag då och då klädde mig som tjej, hursomhelst har det att jag berättade det här gjort att allt har blivit mycket lättare att förklara framöver, för det har varit en hel del förklaringar. Något annat som gjort att det gått bra för mig har varit att jag har en fantastisk flickvän som mer och mer accepterar mig för den jag är. 

I början var jag lite försiktig när jag berättade, man kan ju berätta saker på lite olika sätt, själv valde jag att ta lite i taget och kolla av hur folk reagerade, numera är det lite annorlunda men tror ändå att jag gjorde rätt när jag var lite försiktig från start.

Nu är det förstås så att inte alla i min omgivning tycker att det är ok, jag har en granne som slutat hälsa och en del på jobbet har nog lite svårt att förstå, men de flesta tycker det är ok att jag är transperson. Det är ju också så att man aldrig kan veta hur den man berättar för reagerar, jag lärde mig ganska snabbt att vissa man trodde skulle kunna ta det inte alls var så förstående, och några jag var oroliga för inte hade några som helst problem.

Att komma ut på en arbetsplatts kan förstås medföra otrevligheter också, man kan ju bli överhoppad vid en befordran, mobbad på olika sätt eller råka ut för andra tråkigheter, så det är ju lite att tänka på. 

Att berätta för familj, släkt och vänner kan ju också medföra problem, vi bryter ju mot en norm i samhället och det finns ju hur mycket fördomar som helst när det gäller transpersoner så det brukar bli mycket att förklara, men oftast är man orolig i onödan med lite information om vad man står för så har det i alla fall gått bra för mig.

När det gäller familjen så är det ju inte bara en själv som kommer ut, även familjen kommer ju ut på sätt och vis, att ha en kille/tjej som är transperson kan ju ställa till det för övriga familjen i skolan , på jobbet.

När man kommigt så långt att familjen vet gäller den nog att prata om det så att alla eventuella problem ventileras ordentligt.

Jag och min flickvän pratar väldigt mycket om mitt transande och jag har inga som helst hemligheter för henne, nu har ju jag för avsikt att gå hela vägen och göra en könskorrigering  så det är ju tokviktigt att man är ärliga mot varandra.

Nu kanske jag får det att låta som att det bara är en massa problem med att komma ut men så är det förstås inte, när man kommigt igenom komma ut processen gör ju det att man inte behöva smyga längre vilket skapar helt nya förutsättningar, sen måste man ju förstås komma ihåg att i ett förhållande gäller det att både ge och ta och som transa får man nog finna sig i att ge en hel del.

Är man singel behöver man ju inte ta hänsyn till en partner, åtminstone inte tills man hittar en som man vill leva tillsammans med, och då är det nog ärlighet som gäller från första stund, nu kanske det inte är så lätt att hitta någon som helt accepterar en för den man är, men att smyga om det är inget bra.

Hur gör man då? Jag tror att först måste man komma ut för sig själv så man känner sig säker och bekväm med att vara transperson. Att besöka trasträffen i Båstad kan vara bra i början, där träffar man ju andra transpersoner och kan få lite stöd och hjälp. Man kan också ta kontakt med någon transförening som FPES, de har träffar som man kan komma till och prata av sig. Att hitta en transvän är alltid bra, allt är ju lättare om man är två och kan stöda varandra. Sen måste man ju förstås bli av med sitt eget hjärnspöke också, för även som transperson så kan ju samhällets normer vara rotade i en och det är ofta de som hindrar en från att ta steget ut, och så handlar det ju mycket om att våga.

Man tror kanske att folk glor på en eller skrattar åt en, så är det sällan folk är så upptagna med sig själva att de märker inget, och där kan Båstadsträffarna vara bra igen, för i Båstad är de så vana vid transpersoner att ingen bryr sig, och de är ganska bra för självförtroendet.

 

 

Min resa

Min långa resa från man till kvinna började senhösten 2008 när jag förstod att jag inte längre kunde hålla tillbaka min längtan att vara tjej på riktigt. Efter en hel del letande efter information om hormoner och hur hela processen gick till beställde jag min första omgång hormoner på nätet, Jag fastnade för ett preparat som heter Progynova eftersom det beskrevs som en bra produkt som också skulle vara någotsånär skonsam mot de inre organen.  Jag började med att ta 3x2mg  per dag. November 2009 gjorde jag min första operation i form av en ansiktslyftning, det gick så bra att jag ganska snabbt bestämde mig för att det kommer bli fler.

Augusti 2010 bytte jag namn och tog mitt tjejnamn Terese som ett förnamn, lite senare skaffade jag en ny tjejlegitimation och nytt körkort och pass.

September 2010 började jag även ta Androcur 50mg per dag, ett preparat som verkar dämpande på det manliga hormonerna.

Under hösten 2010  så kom jag allt närmare att starta en TS-utredning, jag pratade med företagsläkaren, och i december besökte jag Allmänpsykiatrin för att få en remiss till Utredningsenheten på KS Huddinge.

Mars 2011 kom jag till TS-utredningen första gången och det har blivit en del besök sen dess.

Lite senare samma månad inledde jag en Diatermi behandling för att bli av med skäggväxten.

Jag hade provat att ta bort det med laser under en period men eftersom jag har mest ljusa strån fungerar det inte.

Maj 2011Gjorde jag min andra skönhetsoperation denna gång i syfte att göra mitt ansikte lite mer kvinnligt.

September 2011 besökte jag min utredare för fjärde gången och fick då reda på att han i princip var klar med mig och att det nu bara var att vänta in år ett för att vi sedan skulle kunna gå vidare med behandlingen.

Den 25 okt höjde jag dosen Progynova till 4x2mg per dag.

Det blev tre möten med kuratorn, vi pratade om min sociala situation, jobbet, vänner, förhållande, hur öppen jag var och hur jag klarade mig ute på ”stan” som tjej mm.

Den 27 okt var jag klar hos kuratorn också.

Den 8/12 fick jag en kallelse till Psykologen den 9/1/2012

Det blev mycket av en repris av tidigare möten jag berättar om mig och vart jag är på väg vart jag vill komma och så vidare.

Första besöket hos Psykologen avklarat, tyckte det gick bra.

Ny tid hos Psykologen 24/1  

Andra besöket gick också bra fick bland annat svara på 100 frågor som vi ska diskutera vid nästa möte.

14/2/12 Tredje tiden hos Psykologen

Vi pratade om lite av varige förutom svaren på frågorna som jag fick förra gången, antar att det inte var så mycket att prata om.

Ja då var det också avklarat och även denna gången gick det bra, ser fram emot mötet den 23/2 med min utredare och hoppas att han ger mig ett positivt besked för även om  allt låter så bra vet man ju inte fören utredaren har sagt sitt.

23/2/12 Då var jag klar med den förta delen av utredningen och jag fick beskedet att det inte finns några hinder för min diagnos. Så nu börjar det hända saker, fick min första remiss för provtagningar och så vill man ha ett anhörigmöte med min flickvän också.

22/3/12 Anhörigmötet är nu avklarat och även om min flickvän är ganska väl insatt i vad jag går igenom tror jag det var bra att hon fick  prata av sig lite och få svar på lite frågor. Jag fick också svar på mina prover och mina värden var jättebra, har heller inte några smittsamma sjukdomar och mina hormonvärden var  bra, låga  Testosteron  värden och bra Östrogen värden.

Efter att ha kollat värdarna närmare kan jag konstatera att  Testosteron värdet var lite lågt och att Östrogenet var ganska högt så jag får ändra medicineringen något är onödigt att ligga så nära gränsvärdena.

28/3/12 Fick ett samtal från min läkare i dag och fick beskedet att jag fått min diagnos TS och att han nu skulle skriva ut remisser till mina olika behandlingar, skönt att höra för att betala ur egen ficka har varit kostsamt.

2/4/12 Fick en kallelse till plastikkirurgin på KS Solna 11/4, tur att jag vet bättre för man har utformat kallelsen så att man lätt skulle kunna misstolka det som om det var dags att läggas in för operation.

Mötet var för att informera mig om hur ingreppet kommer att utföras och att göra en kort undersökning för att kolla om apparaten skulle duga till att bygga en slida av, och den var ok.

3/4/12 Fick kallelse till endokrinmottagningen 19/4

Det blev ny provtagningar likt de jag tog för några veckor sedan, få se om resultaten blir annorlunda denna gång. Jag fick också en tid hos läkaren den 24/4 vi får hoppas att det innebär att jag får remiss på hormoner.

Och kallelse till logopeden 15/5

Och min utredare vill träffa mig igen den 20/6

11/4/12 Fick remiss på 30 timmar Diatermi behandling och kan gå vidare hos min nuvarande terapeut.

24/4/12 Ett besök på endokrinmottagningen  på KS Solna och pratade med doktorn, det resulterade i att jag nu fått hormoner på recept. Det blev ett preparat som heter Progynon  och är i princip samma sak som Progynova som jag tagit tidigare, skall också ta lika stor dos som tidigare 8mg per dag.

16/5/12 Första besöket hos logopeden är avklarat, det blev uppskjutet en dag men vad gör det. Begärde ut min journal och tog kontakt med en klinik i Thailand, nu väntar jag på besked om jag kan bli godkänd för en operation eller om de behöver mer dokument.

18/6/12 I dag fick jag svar att de ville ha en ett intyg på att min psykolog ansåg att en operation var en bra lösning för min del. Man ville också ha ett intyg på att jag tagit hormoner i ett år trotts att det står i journalen att jag tagit de sen december 2008. Så nu får jag prata med min utredare på onsdag.

20/6/12 Var på besök hos min utredare igen, man ville veta hur de går för mig och om allt är som det ska, och det var det ju. Jag begärde att få det intyg jag behövda för att göra operation i Thailand och även om man inte var pigg på att jag skulle göra det där så ska jag få mitt intyg.

6/7/12 Fick ett intyg från min utredare i dag att jag var kandidat för SRS.

16/7/12 Men de räckte inte, de vill ha ett intyg från Hormon doktorn också. Börjar på allvar fundera på att vänta tills jag får det gratis i Sverige i stället och satsa pengarna på något annat i stället.

14/8/12 Ett besök på Ögon Näsa Hals på KS Huddinge, man skulle titta lite närmare på mina stämband. Undersökningen tog 10 min. Man skulle ju vilja att man passade på att samordna besöken lite, man har ju  ett jobb att sköta också. Så var sommaren slut och nya kallelser börjar dimpa mer.

Först vill man att jag ska komma på erfarenhetsträff 3 /10, sen vill min utredare träffa mig igen den 28 /11 och så ska jag till hormon läkaren den 3 /12. Och så fick jag en remiss till på 30 timmar Diatermi till, och det behövs för att ta bort skäggstrån är ett evighetsjobb.

14/11/12 Var på besök hos Logopeden och fick lite tipps hur jag ska få en lite mer kvinnlig röst, fick också lite övningar att träna på hemma och ett tipps om en App att ladda ner ”TUNER” som man kan träna med att hålla ett ljusare tornläge. Han också med ett Erfarenhetsmöte senare på dagen, vet inte om det gav så mycket men var väl en erfarenhet rikare av de, hihi.

28/11/12  Ett besök på Akademikliniken och bestämt tid för en ny operation, kommer bli den 22/1 /2013. Och så tredje besöket hos logopeden, fick lite nya övningar att ta i tu med, hänger mycket på en själv om man ska få till det. Det är mycket träning som gäller.

29/11/12 Besök hos min utredare, blev ett kort besök denna gång och blir inga nya besök heller, så nästa steg blir ansökan till Rättsliga Rådet i början av 2013.

3/12 /12Var hos min hormon läkare och fick resultaten av sista provtagningen, Mina kvinnliga hormoner var bra, men tyvärr hade man missat att mäta mina manliga hormoner så måste göra om det provet.

Fick nya recept, Progynon  för ett helt år och lite Androcur också.  Nästa möte blir om ett år ungefär.

 

9/1/13  Var hos logopeden igen och nu är det bara att träna på, finns inga genvägar bara träna träna träna.

För min del är det kanske inte så jätte nödvändig att min röst är 100% kvinnlig känns ok i alla fall, men vill ju förstås lära mig tekniken så jag kan om jag vill. Är också lite problem att höras med den kvinnliga rösten på jobbet med allt buller och så

 

18/1/13  Var och tog bort lite skägg i dag igen, börjar närma sig två år sen jag var där första gången och nu börjar det kännas ganska bra faktiskt. I dag sa min terapeut att jag nog måste spara i minst fyra dar för att hon ska kunna hitta och ta bort de som är kvar, man tycker att de finns en hel del kvar fortfarande när man känner efter med handen, men känns mer än det syns, och det är ju inte något man ogillar.

 

22/1 /13 Las jag in på Akademi kliniken igen, denna gång för att forma min kropp lite så den blir mer kvinnlig, så det formade midja, höfter, rumpa, lår. De tog fett där det var för mycket och flyttade dit de behövdes och man har skurit bort lite som inte behövde längre, bliv ju lite hud över i midjan mm.

 

6/2 /13  Var på mitt andra återbesök och visade upp mig, och det ser jättebra ut, det läker som det ska och resultatet är också bra även om jag tycker rumpan blev lite mindre än jag hade hoppatts, nu dröjer det sex månader tills jag ska dit nästa gång, så får gå med gördel ett par veckor till och se till att operations ärren är tejpade och fina i ett halvår.

 

3/3 /13 Idag fyllde jag i min ansökan till Socialstyrelsens Rättsliga Råd och skickade in den tillsammans med ett personbevis till KS Huddinge så de kan komplettera med läkarutlåtande och sända den vidare. Är inte riktigt två år sedan jag började min utredning men det lär ta ett par månader innan RR behandlar den så de blir nog i fas i alla fall.

 

7/3 /13 Nä riktigt så enkelt var det ju inte, fick en kallelse till min utredare den 21/3, antar att vi ska prata om det ett tag.

 

Nu har jag vart i Diatermi behandling för att bli av med skäggväxten i två år och de känns som man aldrig blir av med de nedranns stråna, det kommer nya, jo visst har det glesnat betydligt men man vill ju ha väck dem helt.

21/3 /13 Då har jag träffat min utredare igen och nu lär det dröja till nästa gång, ansökan till Rättsliga Rådet är nu på väg så bara vänta tills den blir behandlad om ett par månader. Sen byte personnummer med allt vad de innebär och operation någon gång i höst.

4/4 /13 I dag fick jag men tredje remiss på Diatermi behandlingar 30 st till, känns som man aldrig blir av med de envisa stråna, fast har ju bara legat där och blitt stucken i 80 timmar hittills.

24/4 /13 Var hos logopeden igen i dag, blir sista besöket. Jag tycker jag fått den hjälp jag vill ha och nu är det upp till mig vad jag vill göra, känner egentligen inte så stort behov av att ändra min röst så mycket mer just nu, tycker det fungerar ganska bra som det är.

10/5 /13 I dag fick jag ett brev från Socialstyrelsen, det stod att de skulle behandla mitt fall den 28/5 och sa att de ville att jag skulle delta vid förhandlingen.

28/5 /13 I dag var jag på besök hos Socialstyrelsens Rättsliga Råd, och fick mitt godkännande för att gå vidare med operation och byte personnummer.

30/5 /13 I dag kom en skriftlig bekräftelse på att jag numera i myndigheternas ögon tillhör det kvinnliga könet.

5/6 /13  Fick jag mitt nya namn godkänt av PRV så nu heter jag Sanna Terese. Mer och mer av de gamla suddas  ut lite i taget.

10/6 /13 Dagen då jag fick mitt nya personnummer, så nu är jag rent juridiskt tjej.

14/6 /13  Fick brev från Transportstyrelsen som ville jag skulle sända in papper så jag kunde fä ett nytt körkort med rätt namn och personnummer.

26/7 /13  Nu har jag fått mitt nya körkort så nu kan jag köra bil igen hihi.

16/7 /13  Var i kontakt med kirurgin på KS Solna och fick beskedet att jag var nr17 i operationskön, vilket i bästa fall innebär operation våren 2014. Blev ganska besviken på de beskedet.

17/7 /13 Hämtade ut mitt nya pass i dag, Kön / Kvinna. Så nu har jag nytt Körkort, Legitimation och Pass.

31/7 /13 I dag fick jag en kallelse till mammografi undersökning, antar att man nu kan säga att man är kvinna på riktigt Hihi. En vecka senare fick jag besked om att det inte var något fel på mina tuttisar

19/9 /13 Träffade min utredare igen, denna gången far att prata lite bidrag till peruk och eftersom mitt hår inte räcker till för att få en kvinnlig frisyr så skulle jag få en rekvisition på 5000:- för att köpa peruk för.

4/2 /14  I dag fick jag besked om att jag ska få min operation 10/3. Nu får vi se om det blir av eller om det skjuts framåt.

20/2 /14  Nu är Jag inskriven på Karolinska för operation den 10/3

27/2 /14  Ska jag till endokrinologen och kan ju vara på tiden var ju ett år sen sist.

5/3 /14  Var på ett erfarenhetsmöte på KS Huddinge.

10/3 /14 Ja då var det äntligen dags för operation.

12/3/14  Ny operation eller rättare sagt justera lite som inte blev så bra

24/4/14  Återbesök hos Caroline för att se att allt ser bra ut och att läkningen gått bra, det såg bra ut på den punkten, men jag är inte nöjd med utseendet och även om hon säger att det justerar man till vid nästa operation så är det föga tröst i nu. Fick även en liten fin rosa väska som det ligger ett antal nya stavar i, var slut när jag gjorde min första operation s fick dem nu i stället.   Fick också reda på att  jag skulle träffa Hannes den 3 juni för att bestämma vad vi ska göra vid operation två.

3/6/14 Återbesök hos kirurgen för att fastställa vad som ska göras vid OP2

14/8 /14 Fick tid för OP2 den 3/9

3/9/14 Så var det gjort den sista operationen så nu är jag klar, trodde jag då i alla fall

11/9/14  Nytt besök på Karolinska, det vill inte sluta blöda.

22/4/15  Besök hos Hannes på KS vill att han kollar mig då jag inte är riktigt nöjd med resultatet framtill.  Efter en snabb undersökning bestämdes att det blir en OP3 för att göra vissa ytterligare justeringar.

10/7/15  Inskrivning på Karolinska i Solna inför OP 3

14/7/15  Då var det dags för OP3, ska sys ihop lite i framkant och så ska des ta bort lite på blygdläppen. Resultatet blev lite si så där men de får duga för vill inte göra fler OP nu.

2/6/16  Ett besök på KS där de ville följa upp mina OP och bland annat kolla min känsel i klitoris som för övrigt är mycket bra. Min kirurg kollade också hur det såg ut och upptänkte att klitoriskappan spruckit lite så han ville justera det plus lite till så det blir tydligen en OP4 i höst

20/9/16  Caroline på KS ringde och undrade om jag kunde komma in på lördag och göra OP4, här var de snabba ryck men ok klart jag kan så man får de överstökat.

24/9/16  Då var man på KS igen och denna gång blir förhoppningsvis den sista, är ju förvisso trevligt när personalen känner igen en men ändå. Själva operationen gick bra och hade inte ont denna gången heller, helt fantastiskt. Nu återstår bara att invänta resultatet.

7/11/2016  Uppföljnings möte på Anova. Man ville höra hur de gått för mig och att allt va bra, och de är det ju.

25/1/2019  Uppföljnings möte på Anova. Man ville höra hur de gått för mig och att allt va bra, och de är det ju. Passade också på att få ny rekvisition på peruk, samt remiss till borttagning av strån i ansiktet. Det senare ska nu ske på Södersjukhuset i Stockholm som i skrivandes stund inte har utrustning för detta. Om de så småningom får de lär de knappast klara av att serva alla som vill ha hjälp med att ta bort skägg heller. Bra där av ansvariga tjänstemän nu har ni tänkt till.

20/9/2019  Var på SÖS i dag för andra gången för att ta bort lite strån, man använder i första hand laser och de blir snabba behandlingar, tar si så där två minuter så är det klart. Tycker de är en skandal att de funkar på detta viset, känns som ett hån att jag ska lägga flera timmar på detta besök när jag kan få denna behandling på hemmaplan och dessutom mycket mer seriöst.

Tankar

Innan jag började min resa tyckte jag att jag försökte skaffa så mycket information som möjligt om vad som jag hade att förvänta mig, läste om andras upplevelser och letade information på nätet, var på informationsmöte på KS Solna mm.

Och även om man tyckte att jag var ganska väl förbered så var man ju självklart medveten om att det skulle dyka upp många hinder på vägen. Det som hittills varit lite frustrerande är att jag upplever väntan som besvärande, att det tar minst 3 år från första mötet med utredningen till att jag kan få min operation.

Att det tar tid har ju sina förklaringar och med tanke på att jag har en flickvän så är det ju en fördel för henne att hon får tid på sig att vänja sig vid tanken att den kille hon en gång blev tillsammans med inte är så mycket kille längre och kommer framöver bli det ännu mindre. Men på något vis är ändå väntan jobbig och hade det inte varit för att jag tagit saken i egna händer och påbörjat en hel del redan så hade nog situationen varigt jättejobbig.

Att ha en flickvän i detta läge har varit och är ett stort stöd även om hon ställer ganska höga krav på mig för att vårt förhållande ska vara.

Som transperson kan man ju leva med att man inte har så kvinnlig kropp men ska jag vara tjej så har jag ju lite högre krav och då räcker det ju inte med att göra en köns korrigering, och även om hormonerna tagit hand om en hel del så är det ju ingen undermedicin som bara skapar en kvinnlig kropp.

För att få till detta krävs det ju en massa pengar och ett och annat operativt ingrepp något som inte är så populärt där hemma, och innan jag visste vad utredningen kommit fram till kändes det ju också som om jag behövde spara till ett för mig viktigare ingrepp.

Jag hade nog aldrig trott att det här skulle bli en lätt resa och att det skulle kräva en hel del av mig och min omgivning för att jag skulle komma i mål visste jag ju också, men att det skulle dyka upp så mycket tankar och funderingar inom en var en liten överraskning.

Det har blivit en och annan deppig kväll då man funderat på situationen, viljan att gå vidare är ju så stark men alla kompromisser på vägen kan kännas som ett hinder.

Som tur är för mig har jag haft en hel del spännande saker för mig under resans gång och på så sätt haft lite annat att tänka på något som har hjälpt mig ganska mycket, att lägga upp små delmål på vägen även om det bara är att gå och ta bort lite fler strån i ansiktet har gjort att väntan till det stora målet blivit lite kortare så här långt.

Något annat som börjar bli lite störande är att ens förflutna nog kommer att förfölja en resten av livet, man har ju förstått att hur mycket tjej man än är så är en xTS ”bara” en transsexuell i allas ögon. Att helt behöva bryta med ens gamla vänner, jobb mm tilltalar mig ju inte riktigt och i viss mån har jag ju gjort bort mig lite genom att vara ganska offentlig, nu glömmer ju folk ganska snabbt så den biten löser sig nog men att kasta allt gammalt och börja om är ju ett oerhört stort steg för att få leva sitt eget liv.

Nu är det ju inte bara de att ens förflutna förföljer en, hur blir det i framtiden. Kommer man att hitta någon att älska, någon som vill ha en eller är man för gammal för de, kanske ingen vill ha en ex-TS, om man behöver skaffa nytt jobb hur blir det då, man borde kanske inte fundera så mycket men hur kan man låta bli.  Är nog ändå bättre att fundera lite innan för sen är det ju försänt.

Sen tror jag det kan vara bra att vara medveten om att bara för att man får sin operation så upphör inte bekymren, nä de kommer som nya. Är ju en sak att vara transa men är en helt annan sak när man kommer in i den kvinnliga världen lite mer på riktigt. Så tänk efter före, jag vet att det för de fästa TS är det enda riktiga och vill på inga sätt försöka avskräcka, det är värt allt skit för att få vara sig själv men det kostar en hel del att få komma dit.

När man se tillbaka vad som hänt de senaste åren efter min första operation så kan man bara summera det med ett YES, för de har varit en fin tid. Jag antar att jag haft lite tur, eftersom mina operationer har gått bra, jag har inte haft ont och allt har fungerat som de ska efteråt. Har också fått en fin vänkrets av härliga tjejer som jag träffar och har kul tillsammans med.

Hur är det med sex då, tja vad ska man säga, gillar ju tjejer så har ju inte vart så angelägen att prova med en snopp, men kan ju i alla fall  få hej dundrande orgasmer så man blir alldeles knäsvag. Skulle nog heller inte ha några problem med att ha samlag med en kille om jag så skulle vilja då slidan är hyggligt djup och vidden är bra.

Så för mig var det helt rätt att ta det här steget och få bli den man alltid velat vara, visst skulle jag velat uppleva att vara en ung fin snärtig tjej men man kan inte få allt.

En annan sak som inte blev så bra är att man inte får inre blygdläppar, är faktiskt något som gör att man blir avslöjad som inte född kvinna. Så för min del om man fick önska något är att man skulle ta lärdom av de kirurger som också gör inre blygdläppar och även erbjuda det, skulle nog kunna göra att man slipper förklara varför man inte har de. Nu har jag hört (2018) att man kan få välja mellan olika metoder vid operation och att man kan få lite inre blygdläppar också, det går framåt.

Är allt frid och fröjd nu då, njä inte riktigt ändå. Man har ju sina stunder när man är lite besviken på vissa saker, som de f……..e skägget som kommer tillbaka, kroppsformen som kunde vart bättre, hade vart trevligt med lite mer midja, rösten.  Ja ibland kommer Ågren och knackar på, men har jag ångrat mig? Nä verkligen inte, jag älskar mitt nya liv och vill inte ha det ogjort.